Om att bli gammal enligt författaren Bodil Malmsten
För Bodil Malmsten som drabbades av cancer flera år innan den vann och tog hennes liv. Det första året höll hon cancern hemlig för sin läsarkrets men berättade sedan på Twitter om sin sjukdom med orden: ”Jag har cancer, radikalopererades (det heter så) nov 2013, återfall december 2014. Nu handlar det om livskvalité. Men när gör det inte det”. Hennes inställning var inte den vanliga. Hon frågade sig inte "varför jag?", istället undrade hon "varför inte jag?". Själva cancern hade inte många ord att säga om, desto mer hade hon att säga om den undermåliga vården som hon fick på Radiumhemmet, Karolinska Solna, avd P 13, skrev Aftonbladet, samma dag som hon dog.
Bodils skarpa kritik på resursbristen
Hennes slutsats var skarp om vården som hon ansåg fick mindre och mindre resurser. Personalen gick på knäna och hade hennes moraliska stöd. ”Förutsatt det inte är blodcancer, leukemi, kommer de ansvariga (oansvariga?) undan med sina privata sjukvårdsförsäkringar, men för leukemi finns bara Karolinska. Gamla Karolinska. Men det verkar de inte veta. I så fall hade de legat lågt med kommande nedskärningar på hematologen.”Om någon av de styrande (vanstyrande, blindstyrande?) hade blivit inlagd på gamla Karolinska skulle det rustats upp direkt med typ en miljard”, skrev hon bland annat.
Hennes röst har tystnat men orden lever kvar
Idag saknar vi hennes underfundiga ord om både åldrande och sjukdom. Vi får läsa de böcker som hon lämnade kvar efter sig och uppskatta dem så här postumt. Vi som lever kvar får lära av den äldre generationen både för att få perspektiv men också se vad vi kan göra för att förbättra för de som är äldre och sjuka idag. Vi har tyvärr låg kunskap om hur det är att åldras, om hur det står till med vård av äldre och vi behöver sätta oss in i det, innan det drabbar oss själva eller någon nära anhörig.